Pärlfiskaren

Miranda

Gör: Är pärlfiskare och skogshuggare. Har även jobbat i bergen och på fälten
Kommer från: Norra regionen
Familj: Pappa (försvunnen), mamma (försvunnen)
Bor: Äger ett hus i norra regionen, men har bott överallt i landet
Gör helst: Dyker

Syrsa

Gör: Vill bli läkekvinna, men är också pärlfiskare
Kommer från: Södra regionen
Familj: Båda föräldrarna försvunna. Delvis uppvuxen i sin farbror Markos familj
Bor: Med Miranda
Gör helst: Dyker efter läkeväxter

Lydia

Gör: Läkekvinna. Var tidigare pärlfiskare
Kommer från: Södra regionen
Familj: Mamma (försvunnen), i övrigt är familjen okänd
Bor: I ett hus vid torget i norra hamnstaden
Gör helst: Botar människor, skriver i sin bok om läkeväxter

Marko

Gör: Är Mirandas båtförare
Kommer från: Södra regionen
Familj: Fru och fem barn, Syrsas farbror
Bor: I södra regionen

Hildegard Ludus

Gör: Är rektor i norra regionens skola, författare
Familj: Okänd

Iberis

Gör: Jagar ögonstenen
Kännetecken: Vitt hår och isblå ögon

Roshaj

Rosa hepranticas

Roshajen är ett av havets farligaste djur. Den känner ett starkt begär efter pärlor, vilket gör att den är extra farlig för pärlfiskare. Roshajens skinn är vitt och ögonen gula. Dess nos ser ut som en ros och tänderna som rostaggar. Den väger vanligtvis runt 70 kg och brukar vara cirka 1,4 meter lång.

Ingen vet varför roshajen känner ett sådant begär efter pärlorna, eller hur man bäst kommer undan den. Trots den fara den utgör för pärlfiskaren består dess huvudföda inte av människor, utan av apostlamörtar, en svart fisk som lever i stim.

Klämticka

Compresa compresa

Klämtickan är en stor mussla. Utsidan av skalet är himmelsblått och silverfärgat, men man ser det sällan, eftersom klämtickan ligger med skalen öppna som en bok. Insidan är sandfärgad och svår att se för pärlfiskare och andra dykare. Pärlfiskare simmar genom klämtickan utan att märka den förrän det är för sent.

På insidan av skalet har klämtickan små mikroskopiska känselspröt som känner av rörelser i vattnet. Så fort den känner att någon befinner sig mellan skalen smäller den ihop halvorna och varelsen i fråga fastnar. Det är omöjligt att ta sig loss om man en gång fastnat.

Sidenvinge

Vespula viridulus

Sidenvingen är en liten, klargrön insekt som bygger bon i smaragdkronor. Framkroppen och huvudet är ljusgröna, medan bakkroppen är randig. De lever ensamma, men är toleranta och tillåter andra sidenvingar att bygga bon på sitt revir.

På ryggen har sidenvingen ett mönster som liknar fibrerna på ett löv. På huvudet sitter en lång snabel som sidenvingen använder för att suga upp pollen från hjärnrot och kompasslilja. Sidenvingen blir runt 3 cm lång.

Silverdelfin

Monodon argentum

Silverdelfinen är ofarlig för människor och anfaller bara om den känner sig hotad. Den kan bli 2 till 3 meter lång. Längst fram på den avrundade nosen sitter ett meterlångt horn. Hornet börjar inte växa ut förrän silverdelfinerna är ungefär ett år gamla.

Dess huvudsakliga föda består av klämtickor och piggsniglar. Silverdelfinen är känd för sin ovanliga äggläggningsmetod. Den lägger aldrig mer än ett ägg på samma plats och aldrig på samma ställe som tidigare.

Silverdelfinen använder sig enbart av stjärtfenan då den simmar. Genom att vicka den upp och ner kan den ta sig fram i  70 km i timmen.

Eldfingrar

Ignis digitas

Eldfingrar är en manet med knoppformat huvud. Både huvudet och tentaklerna är gröntonade, vilket gör att de ofta förväxlas med alger. På sensommaren blir eldfingrarna röda.

Tentaklerna kan ge en pärlfiskare svåra brännsår. Tentaklerna kan bli upp till 40 cm långa.

Smaragdkrona

Robur zmaragdinae

Smaragdkronan är ett stort lövträd som är vanligast i de norra regionerna, men som även finns på enstaka platser i de södra och västra regionerna. Smaragdkronans ollon är gröna och många har förväxlat dem med riktiga smaragder. Dess blad är mellan 4 och 5 cm långa och har korta skaft, trädkronan är yvig och växer i toppen av trädet. De kan bli upp till 9 meter höga och över hundra år gamla. 

Vetesviol

Viola triticum

Vetesviolen växer i södra och västra regionen. Blomman är vit och har fem till sju blad. Dess ax är mättande och näringsrika. Axen används även i en särskild sorts gröt som kallas violgröt. I västra regionen odlas den ofta på stora fält. Vetesviolen växer vilda längs dikesrenar och strandkanter. 

Hindbär

Raspberries borealis

Hindbär växer huvudsakligen i södra regionen, men även i västra och norra regionen. Den växer på buskar som kan bli upp till 1 m höga. Bären är mogna under perioden maj till september. Hindbär kan ha olikfärgade bär på samma buske, bären är röda eller blå.

Hindbärssylt kan göras på tre olika sätt. Med enbart röda bär, med enbart blåa bär eller med båda sortens bär. De röda bären anses vara något sötare än de blåa.

Saftkål

Vetus astra

Saftkål växer bäst i tång. Stjälkarna kan bli tjocka som trädstammar. Bladen är stora och goda såväl i soppor som bröd.